freestyle och john malkovichhissar i majorna

Alltså JANNA! Om man sätter oss två framför en dator kan det bli såhär och så mycket mer.

Kanten är inte här längre, den är längre upp mot gatan. Jag ser en snögubbe utan isvalkar. Det är sol ute och jag ser en affär som fastande i 70-talet. Jag ser en igelkott och förstelnade vulkaner. Jag har en vision. Jag vet inte varför. Är helt insnöad på oxfortbrittiska och perfekta chokladpuddingar. Tänker att det spelar roll. Jag spelar poker.

Död mans hand möter en royal flush och jag rodnar där jag sitter. Tuben mot stadskärnan som bombhotades så sent som igår. Men det bekommer mig inte. Ingenting bekommer mig där jag lutar huvudet mot den kalla rutan. Jag vet att jag kommer att lämna en fläck där så fort vi slutat beröra varann. Är det allt? Är det allt vi lämnar efter oss?

Vi blir som arga pilar mot varandra. Fläcken på rutan är döda händer mot rispade nagelband. Vi sitter på en thairestaurang och bekommer oss själva. Tuben är som en kyckling inuti, vi vandrar längs hjärtat, en man med glasögon. Förlorad blick och tvetydliga unga läppar. Längst nere i vagnen sitter tarmen med alla avfall. Tuggar och maler ner den allra finaste människan. Vi har hämnat i öst. Det bekommer oss. Men vi gillar i alla fall musiken.

Musiken som pumpar i öronen, i blodet. När vi kliver av tuben drar vi upp halsduken till öronen för att skydda oss från den kalla vinden. Den vind som viner och plågar oss med minnen från förr, vad vi åstadkommit och åsamkat. Mössan skymmer vårt synfält, som skyddslappar döljer den det vi väljer att inte se. Någon dag kommer det att ske, det är oundvikligt. Vilken dag som helst nu. Vi kommer att gå in i tiggaren på gatan och titta upp och möta hans blick och vårt dåliga samvete i hans sorgsna ögon.

Ögon som törnrosa i nacken. Sätter upp post-it lappar mot den gamla kvinnans panna. Hon är en vägg som vi kan luta taggarna mot. Nej, kanske inte. Mer som något som bekommer oss. Vi orkar inte med alla moraliska undermeningar. Jag ser samma sak med andra ögon. Ser ändå samma sak. En fotboll i huvudet en pil i hjärtat. Varför är det fiskar i elden och varför kokar man spagetti när det finns ris? Typ så vill vi tänka.

Tankar svinner, försvinner. Minnen från förr blandas med nya och planer för framtiden. IKEA? Perfektion. Helst raka cirklar och symmetriskt kaos. Kaos i vår vardag, vårt liv, vårt hem. Ett kallt golv värms inte upp av trasmattor. En själ tinas inte upp av thé. Men man kan väl alltid försöka? Bittra tårar fyller koppen, vi tömmer den och fyller den till bredden igen. Samma sak varje dag. Varje vecka. Varje år. Samma löften man bryter och bättre hälsa och godare gemenskap. Till slut står vi där på balkongen med de kalla träskorna och den äckliga jackan och drar djupa halsbloss från en prins vi försökt bli av med. Han fyller lungor, tankar och lugnar vårt sinne. Han är allt jag vill ha. Han gör mig vacker. Ung.

Vi tappar mössen mot marken. Trasmattor värmer tåspetsar och vi känner oss unga med ett gammalt kylskåp. Vi är små möbelföretag som hoppar från balkong till balkong. Vi ser en man ringla in på en konsthögskola. Kaffekoppen rör sig när vi andar i kaoset. Vad vet vi om konsten i att blåsa lungbloss på en balkong men snitsiga kanter. Vi rullar som kanter längs vägen. Löftet om en bättre väg är bara gula ljus och

__
mygod shead har åkt. Gabbi är borta. Elin är borta. Filippa är borta. Anna är borta. Och jag saknar alla på olika vis. Om extakt sju gånger tjugofyra sitter jag i ett rökmoln. På tuben. Eller på puben? I gräset eller på gatan? På bio eller på arbetsintervju. Sexigt med möjligheter, really.

google earth + a little terrorist

Jag zoomar in London på google earth. Det är en enda grå massa. Ser ut som ett utklipp på en karta eller en vattenmosad tidning på gröna dukar. Där ska jag och Anna bo. I Frankrike ska man bygga en fusionanläggning som beräknas kosta 100 miljarder + 500 miljoner. Det är så värt det! Ge oss mer ren energi. Julen är så överskattad, skönt att slippa släkt, julklappar, granar, tomtar, kalle anka och diverse andra saker som har förstört en tradition. Fick en tröja av kärlek, behövs inte mer. Det är bara så.

Lyssna fan på: Britta Perssons nya fullängdare nu! Damnit bra!

Jag saknar:

1. Gabriela! Älskling! sweeeet!
2. Människor från bygden, puss!
3. stadsbolivet, snart är det mitt igen.

kärlek i föräldrahemmet

Mina föräldrar har köpt kravmärkt rött vin! Så söta! Jag har flyttat hem efter många om och men och försök att få stanna i stan. Tack Matilda för att jag fick en rosa tandborste och ett par gekåstrosor. Tack bergsjömänniskor för att ni är snälla. Tack för att det finns en ö som man kan samla krafter på. Tack för att det finns idioter som man kan bli arg på!

Dagens pepp:
JannaOfGöteborg K5 från Göteborg i Västra Götalands län, 18/12-06 kl 14:22

”vi är en klänning som vi bara vill slänga upp i takkronan, vi är nakna fast ingen ser oss, vi är nånting som vi bara är”

jag älskar dig.

London = 15 dagar!

Vad gör vi här?


 


hur ska du göra?

hur skulle en vuxen gjort

Besök:
http://vemsvillkor.se/

Jag får mail av min syster från Kap Verde, hon säger att Internetuppkopplingen hackar och att hon snart ska vandra i öknen. Hon säger att vågorna på havet var över fem meter och att relingen låg under vattenytan i flera timmar. Apelsinerna är underbara på andra sidan jorden. Det rinner sand ur ögonen. Listor toppas av julskrönor i technobeat och 170 bmp. Mina nervimpulser spricker, skakar med tummarna i just den minut som Anna Sjödin skyller på ledarskribenter, som en elefant i Indien skjuts, en buss i Kina välter och en pojke i Sudan svälter.

arabisk hiphop hjärta mig

Jag äger en samling politisk arabisk hiphop med låtar som bring back the islam och Fi Dak Wakt. Den är bra. Jag äger en hyresrätt som jag inte just nu kan bo i. kontraktet är påskrivet. Alla spår av mig är bortsopade, undanplockade och puts väck. Jag sitter i mitt rum med ett bord, en madrass på golvet och tre hyllor. Känns skumt. Men det blir grymt att det är de två aporna som ska flytta hit!

Igår fyllde lillen tjugo bast. Shead var en fjolla, Anna och Ida likaså, Janna var Bonnie Bunny (fredriks assisterande transshowdansare), jag var Fredrik Rainfeldt, Linn som Filippa Reinfeldt. Anna som bög, julia som öh jag vet inte vad, Anette som cowboy och Joanna som sjörövare. Stegen drog mot gretas och där spelades en massa gamla klassiker som typ jump around. Jag ♥ hip hop. Galet mycket dans. Sen träffade jag en hel skara öbor på gretas! Livet är ironiskt. Kom på att jag saknar Anton i mitt liv. Rocky är tjugo men jag är din mamma ändå. Det är några timmar kvar i min lägenhyet, det är nitton dagar kvar i Sverige.

Lyssna mer på arabisk musik! Alla som har pics från igår, ge mig!
För er som har missat:
NÖRDBRITTA

Vi är väl dom samma oavsett årstiderna?

Anna å MatildaTänker att man står i cirkeln, jag har allt jag vill ha i söder, någonting i väster men ändå går jag åt öst. Norrut lämnar vi keramikutsällning och söta drycker. Jag inspireras av människors engagemang och den dubbade versionen av Harry Potter, haha. Förundras, suckar och skakar över tidningarnas översvämning av Herr. ful-och-slanks luftfärd. En svensk i rymden, en människa i rymden, jag ser verkligen ingen skillnad.

Jag inbillar mig att man blir frisk av havsluften, att jag fortfarande står stadigt i cirkelns rötter, att jag står still på en gata som är så full av jäktande cowboy-stövlar. Jag hade ett par stadsbojeans och ett par stadsboskor. Anna ska aldrig bli en stadsbo. Jag har tydligen blivit en. Det är inte det att jag inte trivs men lutar jag för mycket åt öst än väst?

Får nervösa ryck av tanken på dom stundande två veckorna. Jag har en lugn panik i min vänstra axel. Men det blir nog bra. Imorgon ska det snöa, regna och blåsa. Reklamen som jag ska dela ut i trettonvåningshus är i tre leg och vardera väger kanske 700 gram. Fasan inför det är drivande. På något sätt hör eMiL och iTunes ihop.  "Vi är väl dom samma oavsett årstiderna?"

Läs:
"Arsenik gör dem sjuka"

jag flyttar mot konsten och 20 miljoner ögon

looodyloodu

Hit ska jag flytta och det känns så befriande.

ugly movies

boratIdag kan jag hissa flaggan och spatsera fritt på gatan med att jag har sett världens sämsta film. Seriöst Borat. Jag var helt mållös över denna kritikerhyllade (i de flesta fall) film. Inte kul någonstans. Visst förstår man vad Larry Charles är ute efter. Men det hela slutar i misslyckad ironi som får både mig och Anna att sitta och garva åt vuxna människor som stortjuter, applåderar och asgarvar hela filmen igenom. Vart är världen på väg?

Jag drömmer om London, sushibarer, terrorister och polonium 210. Jag drömmer om kollektiv och depositioner, människor och personal insurence. Känns som om dagarna bara flyger iväg när man är sjuk och arbetsfri. Idag vaknade jag 14:05  och upptäckte att jag någongång under min SJÖNhetssömn har tagit upp datorn i loftsängen och tittat på "Bruce, den allsmäktige". Okej. Varför just den filmen av alla Linns filmer?



packa ner det du älskar

117797-64Packar ner mina skivor, jag packar ner mina skivor i en låda. Jag packar. Vissa omslag räcker det att man tittar på för att bli blödig, nostalgisk och fylld av gamla minnen. Förstår ni hur det känns? Man packar ner det man älskar mest i en ikealåda från 80-talet tillsammans med disketter och en skrivare. Hur kan jag vara så hämningslös? Hur kan man packa ner sina skivor i en låda. Allt känns fortfarande overkligt.

Måste ha averkat tre euroshopper toarullar och ett kilo apelsiner på min förkylning. Mitt jobb är mänskligt och jag borde gå till banken och sätta in de två tusenlappar som jag hittade i en byrå hemma. Typiskt att man är så förvirrad och rubbad att man glömmer två tusenlappar i en byrå.

Lyssna på: Promoe - White man's burden


vuxit i vuxna skor

Det är för mycket vuxenhet i tankarna nu. Jag ska flytta. Jag packar ner min lägenhet i lådor. Jag ska försäkra mig extra mycket och jag ska försäkra min lägenhet. Jag ska säga upp mig. Ska skaffa jobb. Ringa fastighetsskötaren. Göra kontrakt. Packa ner kläder. Köpa väska....blabla. Mina föräldrar tapetserar om mitt gamla barndomsrum och gör till syrum. Jag tvingas slänga mina gamla skolböcker. För blödig och nostalgisk. Rationaliteten vann idag igen, jag som kämpar så mycket men ändå! Det var ett bra beslut Anna. Men är jag för mycket vuxen nu?

SÄG BARA JA;
[ingen-illegal-gbg] Reggae fest!!!

Den 8:e december, kl 21,00 på Underjorden.
Inträde: 50:-
Alla pengar går oavkortat till
Ingen människa är illegal.

På scen:
Ziontist - Soundsystem
Cultivators - Soundsystem
RumblePack Movment - Soundsystem
Planeten Jorden, Knowledge Supreme & Enzyme

en snygg man


frågvis och kattpower

streeyHur många katter i världen heter inte Hendrix, hur många drömmar går det på en centiliter, hur fort kan man insjukna i halsfluss, hur meningslöst är det inte att föra en monolog med sig själv? 

Se: Picasso fram tills imorgon & Kittycat & Kattiq.

Lyssna på: Kattstyrka
 

vad gör plasten här?

Vad gör jag här? Stillar halsbränna med cola, stillar hunger med pizza, stillar skrik med tystnadsplikt. Lyssnar på singer/songwriters från New York, äter en förgiftad apelsin med tanke på ekonomin i min hals och inte på kronans styrka. Jag drunknar i min egna förkylning. Saker som jag upplevt ikväll är Lukas Moodyssons manusförfattning, vänskap och glödlampebrev. Tänker; jävla byggjävlar, smutsiga svin, mansgrisar, rikemansgossar, moderater ja fan, alla ni som var på ånäsgrillen ikväll. Men det får man väl inte säga högt?

Ett elföretag i Sverige har bestämt sig för att skicka ut tre små glödlampor till nästan vartenda hushåll i Sverige, verkligen rart och gulligt. Synd och skam är att de tre små glödlamporna (och vargen) som i detta fall är en kartongbit, är inplastade, cirka sju gånger mer plast på en kartong än det går på sex glasfiberlampor. Hur många fler, mer viktigare saker kunde man inte ha plastat in för denna plast och denna papp? Pressbyrånsmörgåsar till kostymnissar, hårspännen på H&M till fjollor eller färdigskuren sallad på ICA? Vilket slöseri till tre ynka glödlampor. Tänk er bara Dan i Vellingbys min när han får hem en inplastat kartong med tre trasiga glödlampor i. Typ en marackas eller något som Dan bara slänger i en osorterad papperskorg på firman. Ärligt, det finns för mycket plast i världen, på alla plan. 

Någonstans där ute finns en värld som ser likadan ut som den här i Göteborg. Ska bara bli så skönt att leva samma i ett nytt liv. Eller hur?