greta garbo va ganska chick men nu snorar hennes barnbarn över hela gatan, man halkar ju vafan

Satt och läste dom meterlånga inlägg jag så prettonördigt komponerat på min förra blogg, där och hittade det här utdraget och den här rubiken från i somras. Det är skumt, vem av mig sju har skrivit det här och varför skriver jag om såhär...fiktivt? Det måste vara längtan, flykt eller självupptagenhet, whatever. Eller var jag för to drunk eller martinifuckedup för att skriva om verkligheten? Who knows and who cares?

"jag vill bara avverka alla kullerstenar
bara sova här på marken
bara dansa och släpa tungan längs bildäcken
kom vi kikar in på den där mexikanska
eller nej vi går upp för backen förbi Magasinsgatan
där brukar dom ha fest
det påminner om Bagdad mitt i södermalm
men vi är ju inte ens där
nej jag vet älskling
vi är inte där ännu

vi lämnar allt för trånga utrymmen bakom skulderbladet bakom skulden
det ingen som saknar oss nej


taxi taxi tjejer
ja varför inte han ser ju ganska snäll ut
som en Mohammed eller Mustafa
en svart Saab har ju aldrig fått klago
klaganden på blocket
tja älskling varför inte
kör oss till operan det blir hundra spänn
det är värt det
bara vi slipper strecken
linjerna
sömnen
vid vattnet blir allt dubbelt fast åt fel håll
som da Vinci fast utan kuk

tänk om dom ser oss alla blåa färger
när vi avverkar vartenda sovande trä
varenda malplacerad ljusinstallation
du vet vi
vi vet

hittade en martini
och du bjöd på te i en plastmugg
soft
soft va det enda du sa sa du
tremiljonerslägenheterna log åt oss
och vi kastade småsten i vattnet"

Haha, dagen till ära kanske. Fin dag med höstluft, poetry slam (schysst anna & linn att ni stannade), vänner, film och effekter av nykerlife.
På tisdag tycker jag alla ska hänga med till teater Kurage och lyssna på när Stina läser Mare Kandre. Vet inte vem stina är men kandre är röd. (= bra)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback