jag kan inte sova när jag jobbat tretton timmar, tänker på massa dåtid istället


Igår när jag inte kunde sova tänkte jag på dig Maria.
Jag tänkte på hur jag gick genom centralen igår utan att ens tänka på dig.
Inte ens kände jag lukten av hugo boss. Inte ens kände jag känslan av saknad och hysterisk sjuttonårskärlek som jag annrs brukar förknippa stället med. Gott folk, centralen var för ett år sedan (och ett halvår till) sället där jag vallfärdade, där fanns plats för tid och där fanns plats för förväntan och tåg mot Vänersborg.
Jag tänkte på året som det tog att komma över åren. Jag tänkte på dig som en person jag  förmodligen bara skulle passera, vara helt likgiltig att träffa och antagligen inte ha något att prata om. Ibland har jag svårt att fatta att jag inte kunde fatta. Ibland är jag ledsen över året som tog året för åren. Men det kom mycket gott ur det här, du gav mig mycket. Både genom åren och genom året.
Jag älskade dig, jag hatade dig. Nu är du en nobody, jag har inte ens ditt nummer men jag saknar dig ibland. Trots att du bara är någon som passerar vid lunchrusningen och jag har glömt hälften. Inte för hur det slutade utan därför att det gjorde det.

Saker man läser;
Charlie Glimmer Synd att du tagit bort allt det bra, alla fina ord och allt knark. Vart är din blogg? Jag älskade den. Vad har hänt?

Sakar man blir glad av; Streetart Antville Gatukonst.se Loesje
Sak man läser när man har hoppat över hinder; Nick Hornby - En god människa

Saker man hatar: Att ofogfolket greps i Scottland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback