Det svenska vemodet är ett livsprojekt

image124Tände jag lampan eller tände den mig? Det svenska vemodet sköljer som vågor över mig. Jag läser Stinas dagbok och känner roten av mina rötter. Du skriver så vackert. Det känns som om jag dricker rinnande vatten i Uganda eller springer på en gultäckt äng mellan Sundbyberg och Trosa när raderna flyger från vänster höger. Jag vet ännu inte varför. Det växer i mig, snålblåsten finns förtfarande där men skillnaden nu från då är att det finns värme, en kärna, en start. Vibbarana av  tromben i mig låter sig inte svalna av frosten, utan tinas upp när du lägger dig på min axel och andas ut. Snart kommer det en natt tror jag men motorvägen stannar aldrig, tromben stannar aldrig, Detroit stannar aldrig och resan till Rio symboliserar tiden som kommer.

Står och tittar in i fönstret på den lilla lokalen som är ledig att hyra precis över gatan vid spårvagnshållplatsen. Jag ser hur man kunde radat upp skivor längs väggarna, vinylspelare och kläder från gaderoben. Ett livsprojekt skulle kunna börja här. En medelålders typsik mitt bostadsområdekvinna går förbi med kommentaren,"Täääänk vad du skulle kunna starta här" På ett sätt blir jag glad, på ett annat sätt får hon mig att vända på fötterna och förtsätta att gå i den vätetyngda luften längs med stockholmsgatan. Tänder vi lampan eller tänder den oss?

Hon tittade åt sidan när rosenbusken vissnade och gruset på trappan flög som en dimma mot ögonvrån. När vandrar vi?

image123
























Titta mamma, jag lever!
På ett sjukt karaktäristiskt sätt snavar jag över trösklar av påhittade konsumtionsproblem, nyblivet lyxliv och ett eget konstruerat språk. Men under en apatisk stilla natt vandrar jag. Ögonbrynen är en millimeter närmare hårfästet. En sekunds betänketid innan korten på väggen trillar mot trappan i trä. Utanför porten står buddah i rabatten och spelar gameboy bredvid en gravsten med familjenamnet cato inskrivet. På Emils bröst står det wandrer med stora feta förevigade bokstäver. Vi vandrar. Tekniskt sett springer jag en mil måndag -fredag. Alla kanaler stängda. Tekniskt sett vet jag inte varför. Navid Moridi fixar filmkrönikan. Han vill ha mer lust. Jag med. Alla magar mätta. MER! Tänker på hur han för inte alls många år sen satt å tryckte på GP:s attitydredaktion. Jag känner mig då och nu och därför Tygghansa. Men ingenting kommer utan slit, tankeverksamhet och tur. Vi vandrar. Jag sätter på mig Lisbett värmehandskar och värmer det rödtottiga toviga huvudet. På gården sitter grannarna och dricker t-sprit och läser aftonbladet. Ibland känner jag mig mentalt illa så sjukt jävla störd, eller trotsad av livet. Bitter av möjligheterna, exhalterad över pr-konsulter och gömda gångar under försäkringskassan. You know THAT feeling. Har svårt att skilja på drömmar och verklighet. Strukturen sviktar. Vi vandrar. Nedräkningen tickar. Mitt hår är orange och varje tisdag får vi apelsiner på jobbet, idag hade vi fackligt möte, idag visar Roy Andersson sin nya film du levande i Cannes, Greenpeace som jag tekninskt sätt ger 25 kronor i månaden till, lägger döda valar på sergles torg, Hanna Fahl på p3 är rätt bra ändå, Marian keys pratar sådär sagolik, mystisk wiskeyutsugen irländska. Mina ådror ilar när jag går på stan, när jag ser sammanhanget och statliga monopol på sin plats. You know. Living (IN) the dream baby. I alla fall. Titta mamma, jag lever!

..

njutningsfördröjare

                                 brytpunkter

i förbifarten


sådär fint

du vet

          vanilla sky

en stillad tid, en backe i Rio och en talang


I en trappa på banérsgatan 14 träffar jag en tant. Musiken från den öppna dörren knastrar längs springorna av eken i väggen. Hon är nästan fyra decimeter kortare än jag. Glasögonen är från 30-talet men kunde lika gärna tagits ur vårens Pradakollektion. Ögonen ser pigga ut. Stora och redo att prata. Hon säger att hon inte får några brev längre. Om man ändå kunde få kärleksbrev, tänk vad mysigt, säger hon längtande. Som om hon vore en vis kvinna som stannat tiden längst upp bland vinyler, blommiga klänningar och en sjukt snygg tapet. Jag ska skicka kärleksbrev till dig. Det är ett löfte.

Tänker på hur projektledaren för cannesfestivalen vill uppdatera det förlegade kvinnoperspektivet på festivalen, på hur Tori Amos just för några månader sen blev fem kvinnor. På hur Erykah badu gör en exlusiv Europaspelning i slottskogen, Regina Spektor likaså. På hur Björks nya skiva drar blodet i mina ådror uppströms och på hur jag jag har saknat drömmen om Rio. Längst upp på banérsgatan står tiden stilla. Från och med nu är jag Anettes manager och vi kommer att sitta på ett fik där tiden stannat och blicka bakåt med musiken strömmandes uppstöms. Det är ett löfte.

- Regnar det ute?
- Nä men det börjar nog snart säger jag och försvinner bakom krönet av trappan.

vad händer när man vaknar?

image121

vem rensar rabatterna i krusbärsträdgården?

Vad kom först? Pamela Andersson eller drömmen om henne? Läser kafka utantill och funderar på hur tv-spelet där du kastas in i andras drömmar ser ut. Det finns till typ xbox tror jag det var, säkert. Läser en av de bättre gratistidningarna (läs inte präglat äv äckliga pretton med identitetsbesvär) i stan. Odd att large. Hellen Billgren säger att hon aldrig varit en drömmare. Jag är realist. En drömmare är såna som sitter inne med storslagna idéer, men aldrig gör något av det. Jag sätter upp verkliga mål och för det mesta blir det som jag velat.

Det är så sjuka saker som händer. Om alla feta VD-gubbar och överklasstanter slutade köpa senaste stadsjeep och valt den mest  bensinsnåla i samma bilklass (!) skulle utsläppen från dessa bilar minska med 40 %. Göran Person blir PR-konsult. STHLM nästa helg. Regina Spector till Way out. Ah och så typ inget mer. Jo föresten, mitt liv är en stressrand i min panna. Hinner inte tänka. Hinner inte skriva. Och ibland blir jag till och med rädd för mig själv när jag blir rädd för att verkligen vara ensam och stirra ner i marken och bara ha så sjukt tråkigt. Vad kom först? Lugnet eller drömmen om det?

spunky my friend

image119Lyssnar på Spunky. Man blir lika melankolisk som när man äter kinamat eller dricker ljus Martini. I detta upproriska tillstånd kan jag inte annat än att sakna miss P och bli irriterad på ONOFF, styrelsen i miss P:s hus, G4S och GP. Det har gått två år sedan jag skaffade bredband, två månader sen någon grät för att jag var för långt borta, två tidlösa epoker av lycka och två dagar av sockeröverdos exakt samma tid varenda gång 19:43. Tänker på den mediala succén och den personliga skandalen som nalkas. Söndag.

punkter är överskattade

INFLYTTNINGSFEST/19ÅRSFESTFÖRGRANNESANNA PÅ LÖRDAG MED DEN RIKTIGA ROCKY OCH BRITTA YORKE OJ CAPS MEN SKIT SAMMA ALLA SOM KÄNNER I HJÄRTAT ATT DOM ÄR BJUDNA DYK UPP VID SJU SÅ GRILLAR VI. UTGÅNG KOMMER PÅ SANNOLIKA VITTRINGAR SKE TILL ETT ICKEGAYSTÄLLE FÖR DET ÄR BANNEMEJ PÅ TIDEN ATT MAN BÖRJAR UTNYTTJA GÖTEBORGS ALLA SMÅ SMULTRONSTÄLLEN ISTÄLLET FÖR ATT STÅ INSTÄNGD I EN SCHABLON SOM MAN RÅKADE FASTNA I NÄR MAN VAR SJUTTON ALLÉN SÄGER NÅGOT ANNAT KÄRLEKEN HAR INGA GRÄNSER BARA NORMER JAG HAR 1000 FILMER OCH UN COCHE VERDE ÄR FORTFARANDE DEN ENDA FRASEN JAG SÄGER PÅ SPANSKA VI HAR POPKONST PÅ VÄGGARNA OCH VI VILL ATT DU RINGER SÅ SÄTTER VI DIG PÅ LISTAN.

Bob spelar fast än brasan redan brunnit upp..

                             image118
Bob spelar munspel och jag sitter och fikar i styrelsen ögon. På stigen ner mot pizzerian kommer en elefant gående. Blicken är tom. Jag tappar talförmågan men pratar ändå. En lila basker vandrar korundan på åkern med smörblommor och det kommer alltid att sluta med en sista minuten SJ upp till Piteå. I andra sidan ögat ser jag en death cab och tänker på hur stilla allt är. Och på hur kallt det är mellan mig och mitt förfluta. Vad händer om man tinar ett minne? Jag tänker på hur irritationen stormar ut all energi från min kropp, hur jag bleknar med min jävla svennevänlighet. 1 + 1 blir 3 = allt som man säger att man inte är. Gabbi säger att det är tråkigt men ganska bra med högkonjuktur. Hon är en kvinna men behöver och saknar. Min bejby miss P springer till mig och jag tittar på Tracy ovanför en bok av Lena Sundström och en lättskött blomma från Ikea. Hon ler i stillbilden av roslagen på en stilla sjö. Det kommer att ordna sig. Ett lugn sprider sig tror jag. Bob lindar om ömma punkter. Ge mig vatten och bröd. Ge mig allt jag har förväntat mig. Mitt ego dunkar alltid starkast. Hjärtan som känner sig träffade. Träffas snarast.

Saker det är slut på från och med 1 maj:


- Hotellverksamhet
- Inst'ängdhet
- Återkommande bitterhet