på kontorstid dreglar jag sprit och minnesbilder



Kvinnan på gården brevid sopar asfalten. På helgerna mest. På vardagar efter kontorstid. Det är irriterande kliniskt. Maniskt. Konstigt. Sitter som klister mot hörselgången i vänstra öra. Jag drar ofta orosstreck över 80-talister som henne. Klockan är nio när jag vaknar med sprit i munnen. Jag minns kräftskivan. Jag minns hatten av folie. Jag minns Calles hemmagjorda snaps. Jag minns Almedal i en buske. Jag minns vårväderstorget. Taxi möjligtvis? Jag minns att mina fötter släpade på avenyn. Jag minns att jag smet in. Jag minns vodka. Jag trycket mot min panna. Jag minns att jag träffade aretha franklin. Tomt? Jag minns nattvagnen. Men jag vet inte om jag var jag.

Richard Kelly var mannen som satte donniedarkokaninen som ett bokmärke i min högra hjärna. Han pendlar mellan verklighet och ytterligheter i drömmen. Southland tales är från tjugohundrasex. Jag vet faktiskt inte om jag tycker om det filmen. Jorden snurrar långsammare sägs det. Tiden är knapp. Jag springer ditt mentala maraton på en minut. Om trettioåtta timmar plus eller minus sitter jag på nattåget till amsterdam. Passande tidsrytmen. Läser om en fakultet. Sara Stridsberg är orden i rätt nagel.

Min vän matilda träffade fredrik krycka i Oslo. För att citera: "det ska vara galet.." Som den unga tånagel jag filar, kan jag inget annat än instämma. Jag vill inte ha ro. Stilla lugn. Jag vill ha spritdregel. För er som intresserar er för galna kvällar i Bratislava. Stay tuned. Hejdå Sverige.

grusskott i halspulsen

Mina fötter står stadigt dussinet centimetrar från dina hjärtslag. Det är ungt igen. Min kropp är däremot trettio år äldre än min tanke.

gömma mig?

Mina blodkärl har tydligen en tendens att gömma sig.

kan man minnas?

Som en liten påminnelse om hur liten man är skickar anna det här gamla gästboksmeddelandet. Vi skulle på nån rodeofest där bonde do role spelade. Det slutade i bravader, galna människor som mapei stod för efterfest. Minns också att anna tappade sin lins och vi var tvugna att gå hem. Det är också sant som ryktet säger, vi bodde ett kvarter från stureplan och hade en takterass där man såg till söder.

22.36 2007-05-19 Truly juice...vi isthlm å greym förfestr på östermaklöm ////// KUNGSHOLMEn du vet väl att carolina gynnig bor nedanför oss..haha din mammmmmaaaaa hihiih åpissss



vela och vilja = omöjlig ekvation


Det finns faktiskt inte ord
för det som spänner oss till hjärnbalkarna. Ilska. Besvikelse. Ångest. Velighet. (min outhärdliga last som ALLITD fuckar upp allt) Nu triggas gränserna upp när murar som tidigare förenat oss, sluter sig i mellan orden och ögonen. Det är stopp i alla tårkanaler. Det är tomt i lexikon. Det är öde på alla plan. Kvinnan på bilden är mitt hjärtas alla slag.

gränsla över våra gränser



Är en mycket bra film till skillnad från världen i synnerhet och gränser i största allmänhet.

inte konstigt att försäkringskassan blir bankrutt

Det är ett rent nöje att stoppa i sig tabletter som beskrivs såhär: antiflogistikum med analgetisk och antipyretisk effekt. I kön på apoteket hör jag dessutom ett skabbigt svennepar prata. Han: "Hur länge ska du sjukskriva dig då?" Hon: "Eh, jag vet inte riktigt, vad ska vi göra framöver?" Han: "Öh inget men alltså ta några veckor, det blir väl gött med semester?" AHHGT. Det tar mig en sån jävla lång tid att svalna när jag tänker på hur mycket pengar jag betalar till folk som fuskar. Kan man inte bara få slippa det besväret?

ne-ferti-ti hjärta raaaw

ÅH! Nef!! i mitt hjärta föralltid. Ibland har du varit sunkig och svennig och svettig och tråkig. I dag var du alldeles sådär underbar som jag minns dig. Mest av allt. Dessutom var halva hjärtat av min stad där. Och det är stort. Man kan också förbanna glasbiten som satte sig i Tildas fot. Jag väljer att göra det. Dessutom förutom, så var Diplo som han brukar. Grymt bra!

se! vad som händer när storheter flyger reguljärt

Enligt en säker källa utbröt det en smärre tumult på incheckningen på Landvetter när BÅDE Kelis och Lil' Kim började bråka med den stackarn som jobbade. Det hela slutade med att de fick poliseskort genom säkerhetskontrollen och att Pharrell Williams halsade en burk honung som han inte fick ta med sig på planet. Ursäkten var att hans röst behövde den.

hangin' on to the last

Min dator har blivit pensionär. När man minst anar det börjar den sjunga kaninlåten. Förut var ljudet av krossade glasrutor vanligt. Senaste ljudet är små pip, låter som när batteriet i brandvanaren börjar tappa styrka. Att den blev kallad tegelsten i presscentret i helgen gjorde nog ont. För nu segar den också. Gamla senila stackare, när ska du dö?

troligtvis så är jag en beundrare



Visste du att Joan Wasser
i
Joan as policewoman var tillsammans med Jeff Buckley när han drunknade? Det var sedan när hon spelade fiol i Anthony and the Johnsons som Anthonys röst som hjälpte henne att komma över sorgen.

generally i hate everybody

Här kommer följande redogörelse för vad jag har ätit idag. Två smörgåsar. Två bananer. Fyra gratis maxicola i presshuset. Sen fick jag en torftig hamburgare av kristin som jobbade på området. Det var en fin gest men den och vinägerchipsen var ingen hit i smaklökarna. Nu har jag ont i knäna och för mycket bortstressad tid att ta igen. Dessutom tycker jag synd om mig själv för att jag missar HOLY FUCK ikväll på storan. Dom är som dina och mina bröder. Alltså sjukt trevliga och okreddade. Anneli tog också en bild på mig och min stalker under vår intervjutrip till storan Den hittar du här.

plötslig en dag känner man inte igen sin park

Saker som händer idag är att jag äter inlagda köttbullar från wasa allé snabbkök. Sonic Youth sångare hoppar ner från scen och mosar nästan Pauline och Linnéa i fotodiket. Den nådigt fejktönthiphoparen Petter går med armarna om Ebbot från soundtrack på way out i pressområdet. Sigur Rós gör en av tidernas mest magiska spelningar. Jag missar Yeasayers spelning men träffar dem i en soffa mitt i azaleadalen. I mitten av Broder Daniels sista tårar faller regnet som har brusat fuktigheten i luften hela dagen. Jag står på en tio meter hög teliapelare och hör hur den snart kommer att rasa. Jag går i leran som lyfter min stad. På väldigt många sätt är det vackert.

say yea



Okej. Jag har totalt missat hypen på ett band som jag gör lite reasearch på just nu. Antagligen har detta kunnat ske eftersom jag är to tired för att hålla mig uppdaterad på musikfronten. Nog för att jag vill. Men heltid, kvartstid och traktamente tar på, även en ung, människas krafter. Anyway, det vankas som sagt Way Out och jag har precis fått schema på recensioner och lite intervjuer. Vilket leder mig till den missade hypen.
YEASAYER. Hur kan man missa? Hur kan man leva utan?

hög

peppen ligger högt inför way out

kanske är jag besatt av dig

Dessutom borde man inte få gå härifrån utan att ha läst stieg larsson. Utan att kännas hårdkokt-dåligt-vokabulär-deckarförfattarsvenne slår hans böcker alla mina tidsmässiga streckläsarrekord. Och hans grej är inte ens min grej egentligen.

we could go



Sömnen lämnar luckor mellan mig och mina viljor. I helgen har jag haft det förträffligt och oväntat trevligt på Nalen. Bortom det obligatoriska storstadsmyllret kommer man bara om man dricker vin i en gränd på söder. Så jag och Miss P delade. Inte bara flaskan utan mycket kärlek där i mellan. Under den göteborgsobligatoriska regnperioden som inträffar varannan månad ser jag sex and the city och känner saknaden i vänstra sidan av halspulsådran. Jag vill ta tåget till vienna men mina surfingfötter längtar efter tokyo och bali på samma sätt som jag suktar efter att få skriva på heltid.