det tar två år att förlåta



Alldeles för lite sömn, tillräckligt mycket beroende, resadrenalin, hjärnbomber, popcirkus, alafapet, mirakelgumma, sos mänskligheten och snart turkiets oscarsbidrag three monkeys med finaste filmjannan på draken. Visionen är att gå till järnis. Frågan är hur nära visioner är verkligheten. Tänker på hur allting tar två år att lösa sig, det tar alltid två år att förlåta, två år att förstå, två år att krossa en vision, två år att ta tillbaka en. Någon forkare sa till en norsk att vi bara kan vara lyckliga i tre månader. Sen går vi tillbaka till strävan att bli lyckliga och han tänkte på något vänster, att det var sämre. Jag vill påstå att det är viljan som är kicken. Spolar bakåt och tänker på hur emil cyklade trehundra mil för att rädda världen. Tänker på hur fokus ofta tenderar att hamna på det naiva i alla möjliga saker. Men egentligen är det alltid visionerna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback